Auschwitz I Birkenau

Som ni säkert redan märkt har ni saknat vissa klassiska vyer från Auschwitz. De flesta vet inte att det är tre olika läger. Auschwitz I var just det första och huvudlägret, ett koncentrationsläger, medan Auschwitz II var ett förintelseläger. Auschwitz II finns det som ni märkt inte så mycket kvar av, nazisterna gjorde vad de kunde för att dölja alla spår. Auschwitz I finns det däremot en hel del kvar av, men omgjort till museum.

Vi hade stigit upp redan innan 6 för att hinna med frukost och åka så vi kunde vara där strax efter öppningen, allt för att undvika värsta ruschen som vi anade skulle komma mer mitt på dagen. Döm om vår förvåning när det redan står minst 5 st stora turistbussar på plats och det redan nu är en hel del folk där. Men, vi köar och tar oss in. Kommer man innan 10 betalar man inget inträde och kan dessutom gå runt på egen hand. Det passade oss bra. Däremot unnade vi oss varsin guidebok om hela Auschwitz så vi kunde läsa på mer om allt även i efterhand. Vi slussades genom en metalldetektor och genom en gammal kontorsbyggnad sen var vi ute på området.


Där var skylten, den berömda "Arbeit macht frei"- "arbete gör dig fri". Men vi hamnade mitt i en massa guidegrupper så någon öde bild eller större känsla av platsen infann sig inte riktigt på samma vis som vi haft dagen innan. Men vi stannade kvar en stund och tittade på grinden och tittade på stängslen. Konstig känsla. Frågorna hopar sig i huvet igen och kommer tillbaka hela tiden medan vi går och tittar och lär oss om det som hänt, steg för steg i de olika byggnaderna.


Inte nog med att nazisterna stolt dokumenterade allt de gjorde, de sparade alla fångars ägodelar, deras hår, deras kläder, deras glasögon, deras skor. Ja allt. Håret gjordes det delvis tyg av. Helt sjukt. Det finns att läsa om hur de svälte fångarna och att de efteråt hittat kvinnor i min längd men med en vikt på 30 kg, det är ungefär hälften av vad jag väger idag. Att Mendele utförde experiment på barnen. Att de hade något som hette "ståceller", dvs celler som var så små att man bara kunde stå och helt utan fönster, det var mer som en skorstensstock. Grymheterna bara fortsätter. Men man slussas genom byggnaderna tillsammans med alltför många turister. Man hinner som aldrig stanna till och fundera, känna in det som varit. Det kom efteråt.


Till slut kommer vi till gaskammaren. Ett rum utan fönster med golv, tak och väggar av betong. Väggarna är svarta med vita revor i sig. Är revorna bara nött av tiden eller är det någon som med händer skrapat sina naglar och fingrar mot betongen i panik för att ta sig ut? Det vet jag inte. Men här kom vi så att vi fick en stund för oss själva bara vi. Här stod jag en bra stund och bara tänkte, ägnade alla offer en tanke innan jag gick vidare till krematorieugnarna. Även här fick jag en stund innan nästa guidegrupper invaderade stället så jag fick tränga mig ut, ut i solskenet.

Där utanför i solen, precis vid skorstenen, står vi en stund och pratar och känner in stämningen igen. Vi pratar om det vi sett och vad vi känt. Efter besöket känner jag mig helt slut. Men om man kan säga det så, så kände jag mig nöjd. Jag har varit där nu, jag har sett med egna ögon. Nu ska jag bara ta med mina två tonårsbarn med så även nästan generation kan se att det faktiskt har hänt, även de med egna ögon. Läsa hela historien, se alla lämningar.


Innan man sätter igång och filma, fotografera och faktiskt skriva om det som jag nu gjort bör man ägna en tanke till varför man vill göra det. Varför vill man ta bilder och dela med sig av allt det hemska som hänt? Jag gjorde det för att dela med mig av just min upplevelse. Att min upplevelse genom text, bild och film kan få er att vilja åka dit även ni för att få er egen upplevelse av det. Kan jag få en enda av er att åka, då känner jag att jag gjort rätt.


Att skriva om allt övrigt som hänt på resan har inte riktigt passat in så i inläggen jag gjort hittills. Därför tänkte jag att jag avslutar Polen-resans inlägg med ett med lite reflektioner och "behind scenes". Så håll utkik i början av nästa vecka. Tills dess, kolla in filmen jag klippt ihop från Auschwitz I, eller Oświęcim som staden faktiskt heter, Auschwitz var bara det tyska namnet. Ska bara lära mig att uttala det också.

#Oświęcim #auschwitz #polen #koncentrationsläger

0 visningar
  • Facebook - MissCavePhotography
  • Youtubekanalen - Swippe73
  • Instagram - MissCavePhoto Fotograf
  • Instagram - MissCavePhoto UE
Bankgironummer: 5362-5331 | Eskilstuna, Sweden