Dyk och livsnjutning vid Smögen

Att ta en paus då och då i bloggandet hoppas jag är godtagbart och naturligt. Jag har i alla fall inte tänkt ge upp. Snart kommer dessutom inläggen snart att handla om smultronställen och äventyr mer kring Västkusten och jag kan berätta mer om vår flytt.

Dagens blogginlägg faller faktist redan det under rubriken ”smultronställen på Västkusten”. Jag och Marcin har nu haft förmånen att besöka Smögen hela två gånger i år. Första gången var i slutet av januari med -12 i luften om mornarna och runt nollan vid vattenytan. Men den gång jag tänkt skriva om nu, då var det betydligt varmare.


Ankomst

Under skärtorsdagen anländer vi till Smögen Dyk & Upplevelse omkring halv tio på kvällen.

Vi packar ur det vi behöver för natten, förbereder och går och lägger oss skapligt efter ett glas vin och prat i sällskapsrummet på dykcentret. Efter en vecka i inspelningsbåset sover man rätt gott, man blir rätt trött i huvudet av att spela in kurs (men kul är det).


Dykningen

Dagen efter vaknar vi alla utsövda till en underbar morgon. Det är fortfarande lite kallt i luften på grund av nordanvindar, men solen skiner. Planen för dagen är att jag och Marcin gör ett dyk ihop på förmiddagen och efter lunch ska idag Miranda få prova dyka i havet medan Jasmine med sina öronproblem får nöja sig med lite torrdräktsnorkling på ytan


Marcin har med jobbets systemkamera med uv-hus och har tänkt fota. Jag agerar tålmodigt modell när det ska ta splitvision-bilder och poserar så gått jag kan även under vattenytan. Ja, när jag väl stängt kedjan hela vägen och verkligen har en torrdräkt.

Väl nere i vattnet märker vi båda vilken otroligt fin sikt det är. Vilken skillnad mot när vi var här i vintras. Inte för att den var dålig då heller, speciellt inte om man jämför med den sikt vi Östkustbor är vana vid. Men nu är sikten sådär riktigt krispig. Man kan ligga flera meter från botten och ändå se allt.


På de grunda partierna är det så mycket liv att man bara skulle kunna ligga still där hela dyket och titta på allt. Vi väljer att dyka samma runda vi dök här i vintras men då sa kylan ifrån för min del ganska snart. Idag kommer vi riktigt långt och väggarna är fulla av ”död mans hand” (se korallen på bild). Det vimlar även av trollkrabbor som först ses vara väl kamouflerade men avslöjar sig fort när de rör på sig. Jag håller koll på tiden och försöker räkna på lite extra om det är väldigt strömt i förträngningen vid kanalen, det jag inte räknat med är att vi stannat flera gånger för att fota medan på väg tillbaka simmar vi mest, kanske beror det på att jag behöver kissa eller så är vi hungriga. Dyket landar totalt på 47 sköna minuter. Nu kommer det smaka finfint med lunch.

Tjejerna har varit på promenad ute på klipporna båda två medan vi varit i vattnet och dykt. Det är ju så vacker natur att vandra runt på klipporna också.