Dykningens återkomst

Intressen och hobbies kommer och går, i alla fall för mig. Det är så mycket jag vill göra men har för lite tid helt enkelt, tid och energi. Jag tycker om att fokusera på några få saker i taget och göra dem ordentligt. Nu har det nog kommit till en tidpunkt där det är dax att ta upp dykningen igen.


Varför jag slutade dyka behöver jag inte skriva en lång utläggning om, det bara blev så. Flera av de jag dök mest med slutade, det kom andra intressen som tog över helt enkelt med andra vänner. Men, jag har kanske aldrig riktigt sett det som att jag slutat, bara tagit ett uppehåll. Prylarna har jag sparat "ifall att" och har väl dykt i alla fall någon gång varje år. Varje "torrlagd" dykare på paus har sin egen anledning eller anledningar.

Hela tiden under denna paus har jag ändå varit sugen på att prova sidemount och det är något som jag pratat med Marcin om långt innan vi blev tillsammans. Så nu är planen att lära mig dyka så och att vi tillsammans börjar dyka igen. I söndags blev det premiär när Dykplattformen och Marcins jobb Reel Diving hade en demodag i Kolsva. Du som följt min blogg har också koll på att jag sett fram emot denna dag med viss nervositet, men i söndags bestämde jag mig i bilen att jag verkligen skulle hoppa i vattnet och dyka igen om det så skulle vara för 5-10 minuter.


Väl på plats var det överraskande många bilar. Kanske för många med tanke på dagens läge, men det var ännu fler ute och vandrade i skogen i lördags. Folk verkar söka sig ut i naturen som det är just nu. Jag parkerar min bil och går bort till Marcin och hans skåpbil full med roliga dykprylar. Jag ska visst få testa en lampa, dagen till ära. Min egna lampa vet jag inte status på och den är väl dessutom så hopplöst gammal att både jag och Marcin fått skämmas. Men den var ju bra på sin tid.


Jag fotar Marcin i lite dykutrustning och sen går jag och byter om. Herre gud, var dräkten såhär tajt sist? Kan fötter växa så och bli feta? Har jag blivit längre? Vad är egentligen FELET på min gamla dräkt? Jag får på mig dräkten men det känns hopplöst bylsigt och halstätningen håller på att kväva mig tror jag. En sak är säker. Jag fryser inte!


Väl i vattnet ligger jag och väntar ett tag på Marcin som måste göra det sista innan han kommer. Jag spenderar tiden med att få på mig fenorna. Samma här, fenorna verkar ha krympt och mina armar likaså för de når inte ner till mina fötter. Efter mycket pust och stön så får jag på mig dem, glad över att jag slapp fråga Marcin om hjälp. Nu kan jag bara ligga vid vattenytan och andas i regulatorn - reggen. När Marcin kommer gör vi en kort safety drill - s-drill och sen går vi under vattenytan.


Väl under ytan känns allt stabilt och lugnt, precis som det gjorde förr. I kroppen känns det som den inte gjort annat än och dyka och fentagen sitter lika fint som avvägningen. Vi dyker utmed kanten på det grundare och bort mot hisschaktet, vi vänder när vi möts av bergväggen. Där passar jag på att haka av lampan jag fått låna och leker lite med den. Smidig liten sak, men den släcker sig själv - tills jag kommer på hur jag måste låsa lysvredet i den styrka jag vill ha. Smidigt funktion. Sån villhöver jag. Det lär väl inte vara det enda jag kommer villhöva framöver anar jag...


När vi vänder känner jag att jag börjar bli lätt, ja eller det märkte jag faktiskt redan när vi började dyka men tänkte att jag var stressad då. Stenar är ju fina i gruvan och varför inte ut och rasta en av dem. Jag lyckas hålla mig under ytan nästan hela vägen fram till strandkanten så med normala mängden kläder och nåt kg bly för kompensation för min tidigare jättelampa blir nog bra. Marcin - hur han skötte sig i vattnet? Ja ungefär så bra som man bara kan föreställa sig med tanke på den lugna personlighet han är och hur erfaren dykare han är.

Faktiskt så verkligen längtar jag till nästa dyk nu. Men det blir inte med mitt gamla hederliga bakpacket med d12 utan med en sidemountrigg. Hm undrar just när det dyket kan bli. Det lär i alla fall dröja ett tag innan jag tar mig någon form av tak över huvudet under dykningen, lite självbevarelsedrift har jag. Men jag skyndar gärna långsamt, jag har inte bråttom.


Tack så mycket för bilderna Michael Leidstedt och Marcin.


#dykning #äventyr #misscavephotography #halcyon #reeldiving #minefullness #halcyonflare #dykplattformen

94 visningar
  • Facebook - MissCavePhotography
  • Youtubekanalen - Swippe73
  • Instagram - MissCavePhoto Fotograf
  • Instagram - MissCavePhoto UE
Bankgironummer: 5362-5331 | Eskilstuna, Sweden