Dykningens återkomst

Intressen och hobbies kommer och går, i alla fall för mig. Det är så mycket jag vill göra men har för lite tid helt enkelt, tid och energi. Jag tycker om att fokusera på några få saker i taget och göra dem ordentligt. Nu har det nog kommit till en tidpunkt där det är dax att ta upp dykningen igen.


Varför jag slutade dyka behöver jag inte skriva en lång utläggning om, det bara blev så. Flera av de jag dök mest med slutade, det kom andra intressen som tog över helt enkelt med andra vänner. Men, jag har kanske aldrig riktigt sett det som att jag slutat, bara tagit ett uppehåll. Prylarna har jag sparat "ifall att" och har väl dykt i alla fall någon gång varje år. Varje "torrlagd" dykare på paus har sin egen anledning eller anledningar.

Hela tiden under denna paus har jag ändå varit sugen på att prova sidemount och det är något som jag pratat med Marcin om långt innan vi blev tillsammans. Så nu är planen att lära mig dyka så och att vi tillsammans börjar dyka igen. I söndags blev det premiär när Dykplattformen och Marcins jobb Reel Diving hade en demodag i Kolsva. Du som följt min blogg har också koll på att jag sett fram emot denna dag med viss nervositet, men i söndags bestämde jag mig i bilen att jag verkligen skulle hoppa i vattnet och dyka igen om det så skulle vara för 5-10 minuter.


Väl på plats var det överraskande många bilar. Kanske för många med tanke på dagens läge, men det var ännu fler ute och vandrade i skogen i lördags. Folk verkar söka sig ut i naturen som det är just nu. Jag parkerar min bil och går bort till Marcin och hans skåpbil full med roliga dykprylar. Jag ska visst få testa en lampa, dagen till ära. Min egna lampa vet jag inte status på och den är väl dessutom så hopplöst gammal att både jag och Marcin fått skämmas. Men den var ju bra på sin tid.


Jag fotar Marcin i lite dykutrustning och sen går jag och byter om. Herre gud, var dräkten såhär tajt sist? Kan fötter växa så och bli feta? Har jag blivit längre? Vad är egentligen FELET på min gamla dräkt? Jag får på mig dräkten men det känns hopplöst bylsigt och halstätningen håller på att kväva mig tror jag. En sak är säker. Jag fryser inte!


Väl i vattnet ligger jag och väntar ett tag på Marcin som måste göra det sista innan han kommer. Jag spenderar tiden med att få på mig fenorna. Samma här, fenorna verkar ha krympt och mina armar likaså för de når inte ner till mina fötter. Efter mycket pust och stön så får jag på mig dem, glad över att jag slapp fråga Marcin om hjälp. Nu kan jag bara ligga vid vattenytan och andas i regulatorn - reggen. När Marcin kommer gör vi en kort safety drill - s-drill och sen går vi under vattenytan.


Väl under ytan känns allt stabilt och lugnt, precis som det gjorde förr. I kroppen känns det