Höstvindar på Fulufjället

Jag började nästan tro att jag hade något otalt med ett fjäll. Jag trodde Fulufjället försökte säga mig att jag skulle hålla mig borta från det. Ända tills jag och Marcin mötte andra vandrare med exakt samma erfarenheter. Det verkar snarare som om Fulufjället är ett blåsigt och smågrinigt fjäll.

fjällskog med höga fjäll i bakgrunden

Jo jag vet, fjällen bjuder på ombytligt väder och så vidare. De flesta fjällturer har faktiskt bjudit på alla typer av väder under en och samma tur, varje gång. Ja i alla fall näst intill. Så den är jag fullt medveten om. Men varje gång jag och Marcin försökt oss på att komma upp på Fulufjällets platå har fjället bjudit på såna stormar att inte gått att komma upp på ett säkert sätt.


Från början hade vi tänkt att åka upp till Oldfjällen igen för att ta revansch på Himmelsraftet. Men pga jobb, mina studier och nästa veckas resa fick vi tänka om. Det fick bli Fulufjället och hoppas på att det antagit sin höstskrud.


Fredag

Väl på plats runt två på eftermiddagen packar vi det sista i våra ryggsäckar (vilka är betydligt lättare båda två denna gång), byter om och ger oss av upp på fjället via Brottbäcksstugan. Ryggsäcken sitter perfekt redan från början och känns inte alls tung på ryggen. Jag går för en gång skull först och mina steg känns raska. Vi har ett mål och det är Särnmannskojan.

Så snart vi når platån känner vi hur vinden tar emot och vi får en frisk motvind. Men målet är inställt och vi har bestämt att är bara kojan ledig för kvällen/natten spenderar vi i alla fall natten där. Hur illa kan det bli? Inte värre än de 25-30m/s vi hade vid fallet vid vår första gemensamma tur hit. Vi ställer av våra ryggsäckar i kojan och går på lite upptäcksfärd med bara kamerorna. Sist vi var här var det massa snö och vi turskidade upp (men fick sova nere pga hård vind).


Vi sågar och hugger upp en del ved för att ha i kaminen under natten och för att nästa sällskap också ska ha färdig ved. När kaminen blivit varm får den agera spis och vi äter och dricker lite gott. Det går ingen nöd på oss. Utanför hör vi hur vädret och vindarna hårdnar. Vinandet går över till det välbekanta rytandet och det bankar och slår på sina håll utanför kojan. Det är inte helt lätt att somna till, men denna gång är jag inte orolig över att fönstret ska blåsa in eller kojan blåsa bort. När vinden mojnat något somnar jag in och sover oroligt några timmar.


Lördag