Isprinsessan

Nä, jag kan nog inte titulera mig som en sådan isprinsessa som ni ser framför er när ni hör ordet. Det jag lärt mig efter denna helg är att jag nog gör mig bättre "under" is än över (om knappt det). Nåt jag däremot jobbar på är att göra saker utan att tänka så mycket. Tvekar jag, tar jag till 5sek-regeln.

Långfärdsskridskor

Ja som ni vet är långfärdsskridskor en av mina nya favoritsysselsättningar. Jag har inte åkt speciellt många gånger eller långt, men jag har tyckt väldigt mycket om de turer jag åkt. Turerna hittills har mest bestått av kanske max 1-2 mil, mest på plogad bana. Senaste turen vid Fjällnora var väl mer uppfostrande och härdande än vad den var skön, men all åkning gör mig ju till en bättre åkare intalar jag mig.


När Johan först frågade mig om jag ville följa med för lite eftermiddagsåkning var jag som vanligt inte sen att tacka ja. Jag säger ju oftast ja till det mesta och tänker sen. När det sen väl blev dax började jag fundera. Ja var jag inte lite väl långsam och nybörjare för de andra vana åkarna? Ja saknade jag inte ispik? Osv... Sen tänkte jag "näe Angelica, nu ÅKER vi som planerat, nu SLUTAR vi tänka och bara GÖR". Ja så på 15 minuter var allt packat och jag satt i bilen. Snabba funderingar fladdrade förbi om jag skulle vända men så jobbar inte jag.


Väl framme och till slut ute på isen är jag som vanligt som bambi några minuter, självklart tappar jag balansen inför Johan och Emil när jag fipplade med stavarna medan jag försökte hänga med i deras tempo. En efter en sluter upp och vid Björnö-bron är vi fulltaliga. 4 mästeråkare, en bäbis i pulka, en hund och så jag. Jag hänger på så gott jag kan men motvinden gör det jobbigt, knölig is och snö på isen gör det inte direkt lättare. De andra åker ju för sjutton som de är födda på skridskor och har en inbyggd jetmotor där bak. Själv kämpar jag på i motvind, lagom när jag fått flyt kommer det en jätteknölig bit och jag håller på att tappa balansen och tappar fart igen. "Offroad är grejen, det är som att dyka på riktigt" sa de...jaja. Jo det var väl en läcker upplevelse, svindlande emellanåt när isen var sådär klar och man såg vattnet riktigt tydligt under.

Läckert var det också när det kom ett stort fartyg kom åkande i rännan en bit bort. DET var maffigt. Ja hemresan var helt ok också för då hade vi ju medvind och fick åka mot ett Västerås som var helt upplyst. Efter 3 timmars konstant åkande var jag rätt slut när vi kom fram. Men, stolt över mig själv att jag åkt och även denna tur lär absolut gjort mig till en bättre åkare, jag har lärt mig ytterligare att slappna av att åka på knölig is ju för hemåt gick det betydligt bättre.


Isvak

Åker man ute på isarna bör man ha provat på att bada isvak så man vet hur det kommer att kännas om man plurrar. Micke har pratat och erbjöd sig att göra detta med mig (och barnen) redan förra vintern. När han föreslog då igen att han ville göra det denna vinter var jag inte sen att tacka nej. Jag har ju länge velat men inte riktigt vågat. Perfekt att göra det med nån som verkligen kan det här och kan lära ut det på ett bra sätt och med nån som känner en bra och inte köper mina eventuella dåliga ursäkter.


När vi packade in allt i bilarna för isvaksbadet var det med blandade känslor, likaså när vi gått en bit och jag inser att det verkligen kommer att kunna bli av. SHIT, JAG SKA BADA!!! Jaja bara att stänga av hjärna och köra, som jag gör när man ska dyka på vintern eller ibland när man ska fira sig ner i ett djupt gruvhål. Det är en bra egenskap jag har, att kunna stänga av och bara göra. Medan Micke och Miranda övar på att kasta kastlina passar jag på att byta jacka och skor till det jag vigt till badet. Micke knyter in mig i ett rep och jag tar på mig ryggan med mitt ombyte tryggt förvarat i en torrsäck (som jag hoppas är tät).


Så är allt klart. Nu är det upp till mig. Jag går ut och isen ser väldigt tunn ut så första gången kryper jag ut för att verkligen ta mig ut till öppna vattnet. Ställer mig på kanten och tittar. Fy i helvete, vad har jag gett mig in på, men snart är det över, jajemen. Tittar ut mot vattnet och räknar ner i huvudet. *PLUMS* Gaaah kalllt kallt kallt. Jag flåsar och flämtar och vill bara upp nu. Jag minns vad jag lärt mig och Micke påminner mig "få ner andningen och få kontroll" så jag hänger på iskanten en stund och ber Miranda kasta ut linan. Snart är jag uppe och uppe på land. "Men du skulle ju behövt köra med isdubbarna också" säger Micke. Jag tänker efter några sekunder och vi är överens om ett till dopp.

Den här gången går jag hela vägen ut och isen håller ju fint. Jag räknar ner igen. Och PLUMS. Lite trix med dubbar och sen bra tips från Micke för teknik. Snart uppe igen.


Efter ombyte var det dax för lite matlagning utomhus som jag tagit på mig ansvaret för. Brasa och grilla halloumiburgare. Mums.

Reflektioner

Jag liksom många rör sig på isen såhär års. Jag liksom många vet att vi borde prova att bada isvak. Jag liksom många drar oss för det för vi vet att det kommer bli iskallt och vi oroar oss för den chockartade känsla när vi drar efter andan när vi hoppar ner i kallt vatten. Men. När vi tagit kontroll över andningen så är det inte så farligt. På nåt sätt kändes det som att kläderna jag hade på mig värmde. Inte heller var jag så frusen när jag kom upp (kanske berodde på att det var 5 grader ute men med blåst), Vindsäcken gjorde gott att byta om i så man kom undan från blåsten (och kunde byta om ogenerat). Jag har också koll på vad jag absolut vill ha i min torrsäck som torrt ombyte, t.ex. en varm mössa för ett blött h år, ett par påsar i och med att man i vanliga fall kanske inte har ett par extra skor/pjäxor med sig.


Kan jag så kan ni!!!


Tack Micke för att du gav mig möjligheten till detta. Tack Johan, Johan, Emil och Nathalie för tålamodet med mig på turen.

40 visningar
  • Facebook - MissCavePhotography
  • Youtubekanalen - Swippe73
  • Instagram - MissCavePhoto Fotograf
  • Instagram - MissCavePhoto UE
Bankgironummer: 5362-5331 | Eskilstuna, Sweden