Mellandagar på turskidor vid Ankarvattnet

Hur långt efteråt får man egentligen blogga om något som hänt utan att det känns ungefär lika aktuellt som att titta på en inspelad väderprognos en månad senare. Det kanske beror på vilken typ av innehåll man skriver om. Jag hoppas och tänker att ni kanske ändå vill läsa om våra dagar uppe i Ankarvattnet, även fast det snart är en månad sen vi var där. Ni kan ju ändå få ett rejält sug efter att åka dit eller efter att ge er ut på turskidor.


Efter en rejält hektisk höst trots pandemi kände vi båda behövde komma ifrån allt, få lite fjälluft och bara ta hand om varandra utan andra distraktioner. Nåja, så mycket vi nu kan vara helt offline flera dagar i sträck... Vår primära plan gick i stöpet då vi glömt boka om den stuga vi tänkt bo i från början så i halv panik satte vi oss för att surfa runt efter en annan stuga lite mer avsides och nära fjällen. Marcin hittade snart en fin stuga vid Ankarvattnet med både kamin och alla bekvämligheter man kunde tänka sig, lite högre standard än vi från början tänkt oss och även högre pris såklart.


När vi ändå skulle åka norröver och det behövdes guider i Äventyrsgruvan för en deluxetur så anmälde vi oss till den. Jag kände mig lite tveksam men gick med på det och underskattade nog tiden det skulle ta att köra från Tuna Hästberg upp till Ankarvattnet mitt i vintern. Andra hade bara underskattat att köra mitt i vintern utanför Stockholm och låg i 60 på 100-väg och bromsade vid varje liten kurva, backe eller vid varje möte. När vi lämnat Östersund och Strömsund försvann snart täckningen på våra mobiler. Sista backen upp efter Stora Blåsjön och mot Ankarvattnet blir lite spännande att ta sig över, speciellt med tanke att klockan nu är närmare 3 på natten.

Leipikvattnet

Trots att vi lagt oss alltför sent dagen innan så har vi inga problem att vakna till och ta oss ut när solen väl gått upp strax efter tio. Snabbt packar vi matsäck med kaffe och vörtlimpa med julskinka. Vi har bestämt oss för att vi ska åka vid Leipikvattnet och försöka ta oss bort till där dykningen sker vid Bjurälvsexpeditionen. Då vägen inte längre plogas hela vägen fram till sjön så parkerar vid sista infarten och tar på skidorna, vilket behövs då fötterna behöver vänja sig vid rörelsen. En enkel och avslappnad skidåkning på grusväg känns skönt att börja säsongen med. När vi åkt förbi gården och ut mot myren blir snön väldigt djup och skidåkningen betydligt tyngre, vi åker en bit ut på myren men stannar när Marcins ramlar vid ett vattendrag och går genom isen just där. Då har vi redan åkt flera kilometer och beslutar oss för att vända och äta vår matsäck i form av vörtlimpemackor med julskinka på, då någon glömt kaffepulvret i stugan fick varmt och kallt vatten duga, men det smakade gott ändå. Så mycket mer hinner vi inte idag då vi har en bit kvar och det blir mörkt redan vid 14.30, nackdelen med att vara så långt norrut såhär års är de korta dagarna. Vi har i alla fall hunnit med dryga 7 kilomteters skidande idag.

Tillbaka vid stugan fixar vi brasa i kamin och sover lite middag på soffan då vi har lite sömn att ta igen. När vi vaknat tar vi ett glas god rom och känner oss sådär skönt rödblommiga av en dag ute i snön och av värmen från kaminen. Vi fixar lite middag och lite bilder som v